Äntligen dags

Efter att ha väntat i nästan tre månader så står vi där till slut med nycklarna i handen till vårt nya hus. Hela sensommaren och hösten har vi ägnat åt att leta efter vårt sommarhus på ost eller sydkusten. Gärna ett objekt som vi kan arbeta med i sakta mak under ett antal år. Allt eftersom tiden går så drar vi iväg kostnadsmässigt och i vilken typ av hus vi vill ha. Till slut är husen så dyra att de inte kommer att bli ett sommarhus som vi egentligen skulle köpa.
En söndag morgon när vi som vanligt ska ge oss ut på husspaning så bestämmer vi oss - det MÅSTE bli ett fritidshus - i rimlig prisklass. Efter att ha kuskat halva Skåne runt så stiger vi in på Brösarps gästgiveri för lunch. Sydsvenskan ligger där och väntar på att läsas och fast jag känner mig otroligt oartig så tar jag tidningen med mig till bordet. Man kan ju bara kolla lite på husannonserna......
Jag slår upp tidningen och där är det - huset vi har letat efter! Men vi skulle ju inte ha ett hus utan ett fritidshus.  Mmm, det ser fint ut och det är visning i afton. Vi åker och kollar bestämmer vi. Vi ska bara titta.
Vi missar visningen men bokar in oss på nästa. Hm, charmigt men nej - inget för oss. Allt eftersom veckan går så kan vi inte låta bli att tänka på det fast det inte är rätt. Så vi bestämmer oss för att boka en ny tid för visning med säljaren.
När vi nu stiger in i trädgården för andra gången är känslan en helt annan - det här är vårt hus! Det vi letat efter men inte hade en aning om att vi sökte. Det måste bara bli vårt!
Huset är välrenoverat med kakelugn och öppen spis och täljstensspis och tomten är stor nog för sparrisodling och hönshus, 4150 m2. Precis det vi vill ha. Nära naturen och staden på samma gång.
Idag blev det vårt  - i morgon börjar vi flytta in.