Valnötsträdet -själviskhetens träd

 

Valnötsträdet blad skimrar vackert i grönrött. Stryker man med handen över dom så doftar de gott men enligt sägen är trädets skugga farlig. Inget växer under det.

"Att lukta på löven och sova under trädets skugga orsakar huvudvärk säger ett svenskt botaniskt verk från 1700-talet. Denna livlöshet i grannskapet har gjort att trädet symboliserar själviskhet. Att fröet liknar en hjärna gör också att det associeras med huvudet.

Valnötterna skördas innan de är fullt mogna. De får sedan ligga och torka, helst till en bra bit efter nyår, innan de pressas på olja som annars lätt blir mjölkig av den höga vattenhalten.

Unga skott och plantor är frostkänsliga men sedan klarar sig trädet ganska bra i Sverige. Det  bär sällan frukt utom i Skåne och på Gotland.  Bladen har rykte om sig att förgifta andra växter - lägg inte i komposten.

Enligt romerska författare togs valnötsträdet till Europa årtiondena e. Kr. Plinius runt år 70 kallar nötterna persiska och kungliga, eftersom de "förts till oss av konungar av Persien". Trädet var heligt i både Grekland och Rom och som fruktsamhetssymbol helgat åt Artemis (Diana); i Rom åts nötterna vid bröllop och ströddes ut i brudparets säng. För romarna var det också Jupiters träd; Jovis glans betyder Jupiters ollon, Jupiters nöt. Nötterna ansågs vara gudamat. Liksom andra nötter har de symboliserat dold vishet och valnöten har särskilt förknippats med häxor.
Nötter, nötskal och rötter har använts för att färga textilier mörkbruna. Rötternas innerbark ("valnötsbark") ger inte lika kraftig färg men har också använts. Veden har sedan 1600-talet varit populär till snickerier.