Alla kursdeltagarna i biodlingskursen får förmånen att besöka Jönstorps bigård i Lund tillsammans med ägaren Sven-Åke Nilsson och bitillsyningsman Jan Lundqvist.
På detta ställe fanns tolv samhällen plus några avläggare.
S. börjar inse att vi kommer att behöva utrymme om det blir så att jag ska göra utsvävningar i binas värld. Så - han har börjat kolla in lämpliga små pick-uper att investera i. Mest på skoj.
Hur som helst så hade Sven-Åke en liten bibod med förvaring av galler, lådor och extra ramar.
En charmig halmkupa att fånga svärmar i fanns också på plats.
Bimästarens viktiga redskap vid besök i kupan är rökpusten och biborsten men också kupkniven som används för att dela på lådorna och lossa ramarna. Först en puff i flustret och sedan en puff under täckbrädorna som signal att här kommer jag. Denna typ av kupa kallas uppstaplingskupa.
Så till bina, kupan avtäckte. Täckbrädorna togs försiktigt bort och bina skakades av. Ovanpå täckbrädorna kunde man med handen känna värmen stråla och med ledning av det veta var nånstans klotet sitter.
Skyddskläder var det inte tal om här. Mössa eller keps är bra att ha om bina skulle få för sig att stickas.Sven-Åke plockar upp ramarna som gås igenom och ett gäng noviser försöker se ägg, yngel och larver. Otäckta och täckta. Lyckades väl med allt utom de där äggen....
Här sitter drottningen nästan mitt i bilden - med det blå märket på ryggen. Hon har betydligt större bakkropp och rör sig friare än de andra bina. I övrigt kollades hur stort samhället var, hur mycket foder som finns och som sagt om det finns ägg och yngel. Då vet man att det finns en fungerande drottning.
Trågkupan är väl den som de flesta bär i sinnet när det gäller biodling. Den gamla, charmiga sorten som fungerar på ett annat sätt än uppstaplingskupan. Fin och charmig i mina ögon men kanske bäst om man odlar i mindre omfattning.
Det var otroligt roligt att besöka bigården. Kanske kan man kolla om man kan få bli prao?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar