Allhelgonahelgen tycker jag med åren växer fram som en av våra bästa helger. Om man bortser från, väljer bort, Halloweenfirandet så är det verkligen en helg i stillhetens tecken. Man kan äta och umgås med vänner utan stora åthävor. Inga presenter behöver inköpas.
Man kan också välja att besöka kyrkorna, tända ljus på gravarna och minnas de som lämnat oss men som ändå finns kvar i våra hjärtan.
Jag passar alltid på att tända ett ljus och stillna en stund i tankarna på min mor som lämnade oss för sex år sedan. Alltid lika närvarande trots tiden som gått. Alltid lika saknad. Just denna helg känns det tråkigt att bo så långt bort från hennes grav men jag får varje år bilder av ljuset och lyktan på hennes grav. Ett litet steg närmare....
Jag hade bestämt mig för att årets andra fasta skulle infalla i helgen, eftersom den ger bra utrymme för vila och tillräckligt med tid att kunna hantera fastan. Lördagens förmiddagsmellanmål, en kopp örtte och lite grönsaksjuice kunde njutas ute i solen då det var en underbar höstdag. Jag mådde riktigt dåligt de två första dagarna men i går så kom kraften och energin tillbaka. S. som lojalt fastade med mig har stundtals klarat sig bättre men hade sin dipp igår. Frestelsen var stor att bryta fastan och suga i sig en Dumlekola.
Nästan alla löv har lämnat trädens grenar nu och altanen och gården har storröjts. Körsbärsträdets löv har både så vacker form och får såna härliga höstfärger att man bara vill rumla runt i lövhögarna. Som tur är har vi vår lilla "skog" där vi kan lämpa av alla löven att förmultna och kanske bilda vinterskydd åt några smådjur. Så skottkärran gick varm fram och tillbaka mer granna höstlöv tillbaka till naturen.
Och visst är det härligt med doften av löv som håller på att torka, lämna livet och bli en del av nåt större?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar