Mitt arbete tog längst, längst upp i norr för en dag. Det var alltså dags att hälsa på i Kiruna igen.
Staden har seglat upp en som favorit bland städer - för att den är så liten, lugn och har så trevliga människor som bebor den.
Den är ändå en väldigt internationell stad - man hör hela tiden engelska, tyska, danska och kinesiska vilket ju stimulerar mina öron.
Den första snön hade lagt sig en vecka tidigare, vilket var sent för plats och årstid. Vi hade ju ambitionen att ta någon semesterdag och åka till ishotell och köra skoter och åka hundspann men vi vågade inte planera in såna aktiviteter just med tanke på att snön dröjt. Vi fick iaf njuta av promenader med magiskt blått ljus och knarrande snö och 6 minus. Helt perfekt!
Det blåa ljuset med snön och skymningen är det jag saknar mest från Norrland förutom vidder och tystnad.
Det är en sån speciell känsla när ljuset falnar utomhus och man inomhus får tända ett ljus eller en liten lampa för att möta mörkret som kommer.
Skridskobanan var spolad och klar att använda för hugade. Tyvärr hade jag inga skrillor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar