Morgoncykelturen ledde mig till Stävie, en by som jag egentligen inte förstår hur den ser ut eller var den ligger. Alldeles oavsett så kan det inte vara vackrare än vägen genom allén, förbi prästgård och kyrka. Man vill bara vara där. Jag stannade till på kyrkogården, som jag ofta gör, som var otroligt fin, välskött och vacker. Jag tycker det är så rofyllt på kykogårdar. De "lever sitt eget liv" opåverkad av hur samhället i övrigt rusar på så finns den bara där med sina gångar och sin lummighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar